Fult nagellack

Dagarna går.

De gör verkligen det. Går. Bokstavligen. De trampar på mig. Det känns som att jag har något viktigt att fundera över, samtidigt som det känns som att jag har funderat alldeles för mycket.

 

Jag vet att man måste somna innan man kan vakna. Jag vet att jag man måste avsluta något innan man kan börja på något nytt. Det innebär att jag måste påbörja något och ta mig igenom det för att kunna avsluta det jag måste avsluta innan jag kan börja om. Problemet är att jag inte vet vad det är jag ska påbörja. Eller avsluta.

 

Jag vet inte ens hur man somnar. Därför har jag svårt att vakna på riktigt. Svårt att vara vaken, svårt att leva. På riktigt.

Därför trampar dagarna på mig.

Trackback
RSS 2.0