Lång text som ingen orkar läsa förutom DU.
Räknar tiden och drömmer om att drömma. Lyssnar på Ebba Grön och minns gamla bilder. Tysklektionen börjar om 40 minuter och ute är det kallt, men inte lika kallt som i mitt hjärta och jag saknar något men vet inte vad jag vill ha för jag vet inte vad som fattas. Ångest över ogjorda läxor vilar i mitt medvetande och skulden svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum (lalalla). Tiden biter mig i armen och påminner mig om att jag är vaken fast jag hellre vill sova.
Nu ska jag sluta skriva så abstrakt att ingen fattar vad jag snackar om.
Just nu, helt konkret, är det såhär: Jag har sovmorgon. Jag hatar tyska (men jag är äntligen färdig med förra veckans läxa *stolt*). Jag ska till LONDON nästa vecka (!!!). Jag älskar min nya frisyr, men saknar dessa bilder. Igår morse insåg jag att jag skulle redovisa om "Kemi i atmosfären" efter lunch. Förberedd? Nej. Gjorde en powerpoint under panik på fysiklektionen och engelsklektion. Den blev till slut jäkligt bra om jag får säga det själv, men senare visade det sig att min grupp inte skulle hinna redovisa. Det kommer i stället ska denna eftermiddag och jag ser verkligen fram emot att ha det överstökat.
Nu ska jag sluta skriva så abstrakt att ingen fattar vad jag snackar om.
Just nu, helt konkret, är det såhär: Jag har sovmorgon. Jag hatar tyska (men jag är äntligen färdig med förra veckans läxa *stolt*). Jag ska till LONDON nästa vecka (!!!). Jag älskar min nya frisyr, men saknar dessa bilder. Igår morse insåg jag att jag skulle redovisa om "Kemi i atmosfären" efter lunch. Förberedd? Nej. Gjorde en powerpoint under panik på fysiklektionen och engelsklektion. Den blev till slut jäkligt bra om jag får säga det själv, men senare visade det sig att min grupp inte skulle hinna redovisa. Det kommer i stället ska denna eftermiddag och jag ser verkligen fram emot att ha det överstökat.
Trackback
