Well, I try my best to be just like I am. But everybody wants you to be just like them (Bob Dylan)
Jag vill skriva, skriva, skriva något. Jag vill spy och spotta ut alla onda ord som biter mig i halsen.
För visst sitter känslorna i halsen.
De bildas i magen och tränger sig fram, upp genom bröstkorgen till halsen. Där stannar de och är allmänt enerverande och samtidigt ganska gosiga.
Folk förknippar glädje med färger. Massor av olika, annorlunda, varierande färger.
Men det är fel. Glädje är inte alls färgglatt. Glädje är ett normaltillstånd. Glädje är det vi känner när vi inte känner något alls. Hur kan det normala var unikt? Hur kan det normala vara färgglatt?
Kommentarer
Postat av: Estelle o Dorothea
Gud vilken fin blogg du har sötis! Kram <3
Trackback
