Dödens tystnad
Och jag sa: Hör du vad tyst det blev?
Och du sa: Ja ... Fast så mycket ljud brukade han ju inte ge ifrån sig så man borde märka någon skillnad redan.
Och jag tänkte: Det är så mycket du inte förstår. Jag menade inte den tystnaden. Jag menade tystnaden som kommer inifrån. Tystnaden som sköljer huset med sin tomhet. Tystnaden i det klingande ekot från porslinen. Tystnaden i fönsterrutans vibrerande med vinden. Tystnaden i regnets smattrande mot taket. Tystnaden efter stormen blåst förbi. Tystnaden i underkanten av varje ord. Jag menade inte tystnaden som örat kan definiera, utan tystnaden som känns. Som känns kall längs ryggraden.
