Något opublicerat


Well, I try my best to be just like I am. But everybody wants you to be just like them (Bob Dylan)

Jag vill skriva, skriva, skriva något. Jag vill spy och spotta ut alla onda ord som biter mig i halsen.

För visst sitter känslorna i halsen.

De bildas i magen och tränger sig fram, upp genom bröstkorgen till halsen. Där stannar de och är allmänt enerverande och samtidigt ganska gosiga.

Folk förknippar glädje med färger. Massor av olika, annorlunda, varierande färger.

Men det är fel. Glädje är inte alls färgglatt. Glädje är ett normaltillstånd. Glädje är det vi känner när vi inte känner något alls. Hur kan det normala var unikt? Hur kan det normala vara färgglatt?




Dansar runt i mina nya creepers vid en telefonkiosk i London och känner mig coolast i världen


We all want to live in London


Hemma igen

Efter att ha strosat runt på Londons gator är jag nu hemma igen med ett par värkande fötter, 574 foton, massor av nya kläder, creepers (!) och oräkneligt antal nya minnen. Bilder kommer upp här så småningom.

Snart i London

Sitter på planet, drömmer om att flyga och tänker igenom vad jag kan ha glömt. La jag ner laddaren till mobilisen? Satte jag i minneskortet till kameran? Fick jag med mig öronproppar? (är en sån människa som inte kan sova utan öronproppar och ögonbindel.
Planet lyfter om ca en kvart och NU börjar det plötsligt rulla. Hejdå!


London London London

Packar, kollar på ett program om madagaskar, packar upp, packar om, ändrar mig, tvättar håret, tar en långpromenad, packar ännu mer, packar upp igen och packar ner igen.
Jag hatar att packa.
Så här mycket har jag hunnit ändra mig. Jag försöker vara smart och bara packa basplagg.

Instagram


Lång text som ingen orkar läsa förutom DU.

Räknar tiden och drömmer om att drömma. Lyssnar på Ebba Grön och minns gamla bilder. Tysklektionen börjar om 40 minuter och ute är det kallt, men inte lika kallt som i mitt hjärta och jag saknar något men vet inte vad jag vill ha för jag vet inte vad som fattas. Ångest över ogjorda läxor vilar i mitt medvetande och skulden svävar som en stjärna mitt i vårt vardagsrum (lalalla). Tiden biter mig i armen och påminner mig om att jag är vaken fast jag hellre vill sova.

Nu ska jag sluta skriva så abstrakt att ingen fattar vad jag snackar om.
Just nu, helt konkret, är det såhär: Jag har sovmorgon. Jag hatar tyska (men jag är äntligen färdig med förra veckans läxa *stolt*). Jag ska till LONDON nästa vecka (!!!). Jag älskar min nya frisyr, men saknar dessa bilder. Igår morse insåg jag att jag skulle redovisa om "Kemi i atmosfären" efter lunch. Förberedd? Nej. Gjorde en powerpoint under panik på fysiklektionen och engelsklektion. Den blev till slut  jäkligt bra om jag får säga det själv, men senare visade det sig att min grupp inte skulle hinna redovisa. Det kommer i stället ska denna eftermiddag och jag ser verkligen fram emot att ha det överstökat.




Så ligger det till

Just det........ jag har klippt mig!

What's in your bag?


RSS 2.0