Bläddra igenom och sen då?
Det uppstår lika mycket glädje varje gång Elle ligger inplastad och oöppnad på köksbordet. Det pirrar alltid lite lätt i magen när man tar det nya numret i handen och sliter upp plasten. Förväntan och nyfikenheten kryper ut i fingertopparna när den första sidan öppnas försiktigt och omsorgsfullt. Det är lika dant varje gång, varje månad.
Men idag måsta jag säga att jag blev lite besviken.
Det inplastade numret som väntade på mig på köksbordet när jag kom hem från jobbet, fick mina mungipor att vidgas en aning. Ända tills jag öppnade det och började bläddra då sjönk mungiporna lika snabbt igen för detta nummer var inte alls lika bra som det brukar vara, inte alls lika inspirerande och intressant. Jag säger inte att det var dåligt, Elle är inte dåligt, det är en bra tidning, men det här numret saknade det där lilla extra, det som vanligtvis gör att man inte kan slita sig från det. Den här gången kunde jag slita mig, alldelas för enkelt, jag behövde inte ens anstränga mig och så ska det inte vara, inte med Elle.
Visst fanns det några artiklar som var sådär underbara och hade det där lilla extra, men helheten var bara slätstruket och ordet ”jahapp” smög sig framför mina ögon där jag hade bläddrat klart. Ungefär ”jahapp det var det numret, undra vad de kan tänkas skriva om i nästa”.
Jag bläddrade dock ganska slarvigt så det vore orättvist att inte ge den en liten chans till, men det blir senare för nu ska jag utnyttja mina lediga timmar och bekämpa min trötta kropp genom att göra något meningslöst i stil med att kolla på reprisen på något gamalt top model-avsnitt, uppdatera facebook, eller måla naglarna...
