Jo, men det är faktiskt höstlov nu

Ibland känns det som att tankarna tar slut, som att det inte finns något mer att tänka på. Samtidigt surrar de omkring i hjärnan som rastlösa bin, ivriga att få stick in gadden i hjärnans skrynkliga väggar. Plötsligt hugger de till och vägrar släppa taget. De sitter där och påminner. Påminner om att tankarna är slut, påminner om att jag ligger i sängen och inte kan somna, påminner om tomheten, påminner om allt runt omkring och påminner om meningslösheten. Den bittra, ensamma meningslösheten i att ligga vaken, utan tankar i huvudet och inte kunna somna.
Det gör det samma, inget spelar roll ändå. Inga bekymmer stör längre när man har ett efterlängtat lov framför sig att ta igen den förlorade sömnen. Som att komma ikapp, springa före i ledet så att det inte gör något om man ramlar tillbaka igen.
Trackback
RSS 2.0