barfotajuni

Tanken hinner ikapp mig. Den jagar mig. 

Spring. 

Nej det går inte att springa iväg från. Det är just det om inte går. För den omringar. Överlistar. 

Det enda som går är att överlista tillbaka. Att förlika sig med den. 

Något utifrån måste spränga bubblan. 

Annars finns den kvar kvar kvar. 

Jagar mig inifrån. 

Spring spring spring 

Iväg 

Bort

Nej det går inte. Det blir inte bättre för det

Det blir bara TOMT. 

Tomt tomt tomt. 

Knuffa mig från kanten. Det är det enda som skulle gå 

Om ödet knuffade ner mig 

Nu 

Eller när det är dags

Kanske är det så. Att allt har en mening i längden. Kanske följer saker en förutbestämd ordning. 

Eller så är är det bara en efterkonstruktion. För att man ska kunna slingra sig undan. Känna mening. 

Känna att ”det är värt” trots allt.