barfotajuni

Jag önskar att jag var ett dammkorn. Ett dammkorn med så liten massa att jag näst intill kunde sväva. Glidandes på luftpartiklarna skulle jag sakta falla nedåt och landa mjukt och ljudlöst på marken. Jag skulle aldrig behöva vara rädd för någon hård duns. Vinden skulle fånga mig och ta mig till nya platser. Den skulle få blåsa precis vart det vill och jag skulle bara hänga med. Jag skulle rida på stormen, kanske fångad av en virvelvind. Runt runt som en dröm på natten.