barfotajuni

Snart är jag tillbaka i vanligheten. 

Med stressiga morgnar, med knäckebröd till lunch, med brant backe hem från skolan, med en växande läxhög på skrivbordet, med halvdålig sömn och med slitet nagellack.

Med svullna ögon och ett ärr på armen lever jag vidare varje dag i vardagen. Med Spotify i mobilen och med dagbok på kvällen får jag den att gå. Genom svullna ögon ser jag löven ändra färg och molnen röra sig över himlen. I skogen försvinner blåbären, på stora torget försvinner torsdagskvälls-scenen. 

Med mina små händer skriver jag färdigt den sjätte dagboken och börjar på en ny. En rosa. Med hjärtat, händerna och hjärnan, alla sammanflätade, spottar jag ut nya och gamla ord på pappret. Blyerts fyller sida efter sida. 

Cykeln tullar till skolan varje morgon och dagarna rullar fortare än vinden över gruset. Bilen med sand sprider grus på vägen så ingen ska halka på isen. Jag halkar genom  livet. Glider genom vintern i Dr. Martens. Halkar genom motgång och framgång. I tunga kängor släpar jag fötterna på regnbågar av glas. Så ömtåliga. De svävar fram och ändrar färg som löven på hösten, som känslorna på natten, som tårarna på kinden. 

Samla ull så ni håller er varma till vintern alla barm. Samla skratt och glädje i fickan. Glittra som snön under solen, blinka som scenen på stora torget, försvinn som bären i skogen, rym hemifrån som medvetenheten på natten. 

Spring på fälten och göm er i skogen. Blås iväg med vinden som svaret på alla frågor. Rulla som cykeln till skolan. Rulla ner för livet och trampa upp för alla problem. Nå toppen och känn vinden genom håret. Känn smutsen under naglarna. Låt händerna fylla sidor med blyerts. Sida efter sida till cykeln inte orkar rulla mer.