barfotajuni

 

Jag är tom i hela magen på mat, men min kropp är fylld med något annat. Något som mat inte kan ersätta. Något abstrakt.

 

På tåget hem gömde sig tårarna bakom mina runda solglasögon. Bedövningen som suttit i kroppen enda sen Patti Smith gjort entre på scenen släppte plötsligt och jag insåg att jag befann mig i verkligheten. Jag bara visste helt plötsligt, jag visste att jag var där i verkligheten, på jorden, i rymden, i universum, på marken, i Östersund, i ösregnet.

 

I verkligheten.

 

På tåget genom halva Sverige, bland alla tröd, vid sjön, under himlen, bland solen som glittrade på vattenytan, bakom mina runda solglasögon där tårarna gömde sig för omvärlden, där och då var jag säker på att jag fanns på riktigt. 

 

Jag är säker på att jag finns och säker på att jag lever nu. Mina tankar är inte längre illusioner. 

 

 

 

Så här ser det ut på mitt golv just nu. Japp. 

 

Idag har varit en bra dag.

 

 

En himla fin dag osv. 

 

Halva sidor i min dagbok fylls av innehållslösa ord. Innehållslösa meningar utan poäng. Utan inspiration.

 

Jag och mamma har varit på Netonnet köpt en ny liten kompaktkamera. Och jag ska ha med den till festivalen. Och jag kunde inte låta bli att köpa en engångskamera också. Det var allt jag ville säga. Peace out. 

 

 

I våras bestämde jag mig för att gå ut i skogen och plocka massor massor med bär någon gång under sommaren. 

Det gjorde jag i helgen och det var gott.

 

 

1. Jag kommer känna mig så festivalaktig/hippi/knarkare i den här nästa vecka på Storsjöyran. Absolut älskar tröjan o så. 

 

2. Min iphone är inlämnad på lagning och det känns som att jag aldrig kommer få tillbaka den någon gång i hela mitt liv. Som att jag har adopterat bort mitt egna barn. Samtidig är livet ganska skönt och slappt uatan ett ständigt behov av att kolla vad som händer på instagram, ta reda på vädret, fota frukosten eller skicka sms. 

 

3. Jag har inget mer att skriva nu eftersom mitt liv varken är på botten eller toppen eller uppe eller nere eller svart eller vitt. Jag är ganska allmänt nöjd. Föruteom en liten bitande oro inom mig att iPhonen inte kommer bli lagad innan festivalen. (Dagens i-landsproblem)

 

 

Vill resa. Flyga långt bort, iväg från det vanliga. Bort till något fint ställe och fota ettusenmiljoner bilder. Ettusenmiljoner meloner med jordubbar och grädde. Vill se hav, berg och städer. Vill springa på en sandstrand och bada bland koraller och fiskar. Vill vara omringad av palmer, vandra i en djungel, sedan hitta liten by där ingen kan engelska. Vill vara i en storstad och känna mig minst i hela världen. Vill svettas på ett trångt tåg med en tung väska på ryggen, utan att veta exakt var tåget kommer ta vägen, vad som kommer hända härnäst eller var allt kommer sluta. Bara veta att jag lever.

 

Men å andra sidan vill jag bara vara hemma. Bara gå ut i skogen här bredvid och plocka blåbär i duggregnet. Bara vara. 

 

 

Jag har ätit något gott.

 

 

Från och med nu ska jag bara köpa ecologisk och fairtrade-märkt mörk choklad. För detta var något av det bästa jag har ätit på länge. 

 

Bara det att den lät klick när jag bröt den.

 

Sitter i en svart soffa och lyssnar på regnet som kommer och går. Går upp halv sju på morgnarna och äter och jobbar och drömmer och tänker och äter igen och jobbar till halv tre. Kommer hem och faller ner i en svart soffa och kollar på något gammalt Top Model och masserar mina ömma fötter. Känner mig likgiltig där jag ligger och flyter uppe på ytan och undviker att sticka ner fötterna i det kalla vattnet nere på bottnen. Firar min undulat som fyllt 10. Lagar massa vegansk mat och känner mig inspirerad. Är en oviktig person här i min svarta soffa.

Tillvaron just nu är ganska okej och så. Har varit ensam hemma sen i fredags då mamma och pappa spenderat sina liv i en husvagn i varberg. Gillar det. Behöver vara för mig själv ibland. 

 

Min iPhone har blivit förstöd. Är superduperledsen. 

 

Jag var ute på en promenad och plötsligt kom den värsta regnskur jag varit med om i hela mitt liv. Nej det var inte regn, det var en hård dusch. Mobilen befann sig på det olämpliga stället i min jackficka och trots att det var en regnjacka, kom det in vatten som trängde sig in i telefonen. Den fungerar med kameran fotar konstigt och hela telefonen blir överhettad så fort den används så batteriet tar slut direkt. Han på Telia sa att vattnet hade förstört ledningarna inuti och de enda som går att göra är att lämna in den på lagning. För 2000 kr. Suck.  

 

 

Glider runt på youtube och kollar på Patti Smith-klipp. 

 

 

 

Och jag ska se henne om knappt tre veckor! Och jag är så barnsligt glad. När jag var liten hade jag aldrig någon idol och jag hatade därför att skriva i de där "mina vänner"-böckerna för då var man alltid tvungen att skriva sin idol. Men jag jade ju ingen anin vem jag skulle skriva. Nu är jag för gammal för mina vänner, men 10 år för sent har jag hur som helst listat ut vem som är min idol. 

 

Snart kommer Patricia hit och vi ska dricka vegansk chai och lyssna på musik. 

 

Här är veggobiffen jag pratade om i förra inlägget. Den blev god. (omnomn)

    

 

Jag improviserade lite och mixade ihop ingridienser som jag hittade hemma.

 

Först mixade jag ett paket blandande bönor och det som blev över av mandelmjölken (alltså krossad mandel). Sen stekte jag en lök och lite paprika och blandade med bön-och mandelsmeten. Jag hade även i lite gräslök som jag hittade i kylen och en skvätt soja. Kryddade med örtsalt, pepper och cayennepeppar, formade till biffar och stekte. (Det kan vara nödvändigt att ha i någon stärkelse för att de ska bli lättare att forma och steka, som vetemjöl, skorpsmulor, en krossad potatis) 

 

Åt och dog godhetsdöden. 

 

Nu skapar jag en ny kategori. MAT. 

Egentligen är det ju ganska onödigt att gå omvägen via en ko. Jag har tänkt mig att testa vara vegan i ett par dagar. Något jag fick för mig att testa bara, nu när jag har lov och tid att laga min egna mat, men inget jag har planerat att fortsätta med. 

 

Mandelmjölken gick till såhär: Blötlägg 2 dl mandel i några timmar eller över natten. Mixa mandlarna med 10–20 dl vatten, proportionerna spelar inte så stor roll, det blir miraulöst mjölk i vilket fall. Sila mjölken genom en silfilter (jag använde en nylonstrumpa) och ställ in i kylskåpet. Drick ett glas och njut.

Jag har sparat på det som blev kvar av mandeln och hade tänkte testa göra en vegobiff av det tillsammans med kikärtor och grönsaker i kväll. 

 

För första gången på hela sommaren känns det som att det är sommar. Sommar på riktigt liksom. Markus Krunegård sjöng på stora torget igår i en dödligt snygg jacka. Det var torsdagskväll och jag hade bara ben och jeansjacka (och jag frös inte ens när jag gick hem mitt i natten, bara det liksom). Jag har frusit en hel vinter, en hel vår som har känts mer som höst och ett juni som varit så regnigt att Springsteen skulle drunknat om han hade varit här med sitt underbett.

 

Men nu är det sommar på riktigt och även om den skulle regnar bort igen, även om det blir aktuellt med svarta jeans igen och även solen aldrig mer vill titta fram, så har det i alla fall varit sommar åtminstone en gång. Och när vi satt där, jag och Patricia, i statsparken efter Krunegård hade sjungit Askan är den bästa jorden, på min jeansjacka som filt och bara pratade med om allt och ingenting kändes det som den skulle vara för evigt.