Intoxicated by thee

 
Jag är tom i hela magen på mat, men min kropp är fylld med något annat. Något som mat inte kan ersätta. Något abstrakt.
 
På tåget hem gömde sig tårarna bakom mina runda solglasögon. Bedövningen som suttit i kroppen enda sen Patti Smith gjort entre på scenen släppte plötsligt och jag insåg att jag befann mig i verkligheten. Jag bara visste helt plötsligt, jag visste att jag var där i verkligheten, på jorden, i rymden, i universum, på marken, i Östersund, i ösregnet.
 
I verkligheten.
 
På tåget genom halva Sverige, bland alla tröd, vid sjön, under himlen, bland solen som glittrade på vattenytan, bakom mina runda solglasögon där tårarna gömde sig för omvärlden, där och då var jag säker på att jag fanns på riktigt. 
 
Jag är säker på att jag finns och säker på att jag lever nu. Mina tankar är inte längre illusioner. 
 
Jag har så mycket bilder att visa er från festivalen som var min första. Den första och absolut inte sista. Förutom att jag har sett Patti Smith, har jag också upplevt flera andra fantastiska konserter och träffat massor av underbara människor. Bilder kommer. 
 

Kommentarer
Postat av: signe

åh men åh jag såg patti häromdan och känner väl lite samma just nu, fast den svenska geografiska platsen var väl inte densamma, men ändå, känslan. insikten om att man sett henne, på riktigt.
fasligt fin gif förövrigt

2012-08-06 @ 18:54:37
URL: http://signelvira.blogg.se/
Postat av: signe

sv. det var så himla bra! gillade konseptet och området och bokningarna var ju enorma, typ, men det var ju inte festival som många tänker det, det fanns liksom allt från hippies till sura kärringar. men ja, det var asgrymt och jag kan plötsligt säga att jag sett både patti smith och björk vilket känns helknäppt!
(men tack vad glad jag blir!!!)

2012-08-06 @ 19:27:05
URL: http://signelvira.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0