barfotajuni

För första gången på hela sommaren känns det som att det är sommar. Sommar på riktigt liksom. Markus Krunegård sjöng på stora torget igår i en dödligt snygg jacka. Det var torsdagskväll och jag hade bara ben och jeansjacka (och jag frös inte ens när jag gick hem mitt i natten, bara det liksom). Jag har frusit en hel vinter, en hel vår som har känts mer som höst och ett juni som varit så regnigt att Springsteen skulle drunknat om han hade varit här med sitt underbett.

 

Men nu är det sommar på riktigt och även om den skulle regnar bort igen, även om det blir aktuellt med svarta jeans igen och även solen aldrig mer vill titta fram, så har det i alla fall varit sommar åtminstone en gång. Och när vi satt där, jag och Patricia, i statsparken efter Krunegård hade sjungit Askan är den bästa jorden, på min jeansjacka som filt och bara pratade med om allt och ingenting kändes det som den skulle vara för evigt.