Om man är korkad tom och glad

Halva sidor i min dagbok fylls av innehållslösa ord. Innehållslösa meningar utan poäng. Utan inspiration.
Jag tittar utan att se, känner utan att bry mig, hör utan att lyssna och finns utan att leva.
Och jag gillar det så himla mycket.
Det finns inga måsten, ingen panik över en deadline, ingen kemi, inga sömnlösa nätter, ingen stress och över inlämningsuppgifter. 
Sommarens mitt är tom, platt, och inspirationslös.
Och därmed så totalt underbar.
 
Senaste fyra inläggen här på bloggen har konstaterat sommarens brist på inspiration och något fint att skriva. 
 
Att skriva vad jag gör är inte relevant. Men om någon bryr sig kan jag sammanfatta mina två senaste veckor:
Vakna tidigt, äta en stor frukost, läsa en tidning, gå till jobbet (vilket innebär moppa golv, tömma papperskorgar, göra rent 15 toaletter, fem kaffemaskiner och tömma sex soptunnor, alltsammans på Borås Tidning), ta efterlängtade fikaraster, komma hem och känna en smärta i fötterna, kolla på top model (i brist på energi), laga mat, läsa en bok, läsa bloggar, sova, vakna tidigt och sedan kan ni resten. 
 
Jag gillar detta förutsebara liv, men är glad och innerligt tacksam att tillvaron inte är såhär året om. Och redan på onsdag kommer mönstret att brytas för då reser jag långt, långt bort och kliver ur min lilla bubbla med ett elefantsteg.
 
Om någon har orkat läsa ända hit (cred till dig) i detta röriga inlägga ska jag bara avsluta med att säga att jag har lärt mig att tycka om melon. (OBS, bara honungsmelon, har fortfarande svårt för vattenmelon) 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0