Söndagsdryghet och monster under sängen

I natt väcktes jag av ett egendomligt ljud. Som att någon drog en sten mot mitt golv. Sedan hörde jag åska, regn och vind utanför fönstret och jag hamnade i det där tillståndet då man inte är helt säker på om man sover eller är vaken. Klockan var halv fem, visste jag. Eller om jag bara drömde att jag visste. Men den kan lika ägna varit något annat.

 

Idag är en sådan dag som inte riktigt verkar finnas på riktigt. En dag som kommer glömmas bort, sotreas i ett fack och ligga där och glömmas tillsammans med alla andra dagar. En dag som aldrig riktigt börjar eller slutar, den bara finns.

 

Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den.

 

Eller om jag överhuvudtaget vill göra något med den. Kanske skulle jag bara ligga kar här i sängen och fortsätta fundera över vad det var som väckte mig i natt (halv fem eller när det nu var). Var det ett spöke? Eller har det där monster som bodde under min säng när jag var liten, det som mirakulöst försvann när jag blev äldre, plötsligt kommit tillbaka? Borde jag vara rädd? Borde jag i fortsättningen ta mig ur sängen med ett stort kliv, som jag gjorde när jag var liten, för att undvika att monstret grabbar jag om min vrist, drar in min under sängen och äter upp mig?

Trackback
RSS 2.0