Tre meter och ett kravallstaket
Idag fyller en av de bästa i hela världen år.
Det är konstigt hur en person man aldrig träffat kan betyda så mycket.
En person man stått tre meter ifrån. Tre meter och ett kravallstaket. Tre meter och en obeskrivlig lycka.
Get you on a higher plane to a jet stream
And take you through the stratosphere
And check out the planets there and then take you down
Deep where it's hot, hot in Arabia, babia, then cool, cold fields of snow
And we'll roll, dream, roll, dream, roll, roll, dream, dream.
Energy of dead
Love is like a boomerang
Comin' back again
On a rack of red leather
On a rack of skin and sin
Tell me how to pale
In adrenaline
Then he cries, then he screams, saying
Life is full of pain, I'm cruisin' through my brain
And I fill my nose with snow and go Rimbaud,
Go Rimbaud, go Rimbaud,
And go Johnny go, and do the watusi, oh do the watusi
There's a little place, a place called space
It's a pretty little place, it's across the tracks
It's a bright, yellow U.F.O.
And he's coming to get me. Here I go.
Up, up, up, up, up, up, up ,up, up ...
Oh, goodbye mama. I'll never do dishes again.
Here I go from my body.
Ha. Ha. Ha. Ha. Ha. Ha. Help!
So he cried out as he stretched the sky,
Pushing it all out like latex cartoon, am I all alone in this generation?
We'll just be dreaming of animation night and day
And won't let up, won't let up and I see them coming in,
Oh, I couldn't hear them before, but I hear 'em now,
It's a radar scope in all silver and all platinum lights
Moving in like black ships, they were moving in, streams of them,
And he put up his hands and he said, “It's me, it's me,
I'll give you my eyes, take me up, oh now please take me up
30/12
Istapp
Hon är vass som en istapp
Farligt spetsig
Ett mordvapen
Hon kan döda vem som helst om hon trillar ner i huvudet
Åtminstone lämna ett djupt jack i skallen
Samtidigt är hon så skör och ömtålig
Vem som helst kan bryta av henne på mitten eller krossa henne i tusen bitar mot marken
Istappar smälter under solen
Blir till en pöl på marken i värmen
Istappar lever bara på vintern
Det är inte värt
Tanken hinner ikapp mig. Den jagar mig.
Spring.
Nej det går inte att springa iväg från. Det är just det om inte går. För den omringar. Överlistar.
Det enda som går är att överlista tillbaka. Att förlika sig med den.
Något utifrån måste spränga bubblan.
Annars finns den kvar kvar kvar.
Jagar mig inifrån.
Spring spring spring
Iväg
Bort
Nej det går inte. Det blir inte bättre för det
Det blir bara TOMT.
Tomt tomt tomt.
Knuffa mig från kanten. Det är det enda som skulle gå
Om ödet knuffade ner mig
Nu
Eller när det är dags
Kanske är det så. Att allt har en mening i längden. Kanske följer saker en förutbestämd ordning.
Eller så är är det bara en efterkonstruktion. För att man ska kunna slingra sig undan. Känna mening.
Känna att ”det är värt” trots allt.
Vet inte riktigt
Min blogg just nu:
Ett skumt inlägg lite då och då, men för det mesta ett ganska stort tomrum. Ibland några bilder utan förklaring. Ibland en abstrakt text utan relaterade bilder. Jag förstår att folk har tröttnat på att kika in här. Konstigt nog är ändå det några få trogna besökare om dagen. Hej hej på er.
Problemet är inte att jag inte har någon inspiration, utan att jag är osäker på vad som borde publiceras här.
Jag vill inte vara för personlig och jag finner ingen mening i att skriva om min vardag. Detta resulterar i något slags mellanting. En text om något vardagligt där jag väver in alla känslor som finns utan att det är så tydligt vad det egentligen handlar om.
Kanske ska jag fortsätta så. Kanske skriva ännu mer konstigt. Utan bilder, utan förklaring. Lite då och då när jag känner för det. Kanske flera gånger om dagen ibland. Kanske inget på en hel månad ibland. Kanske med dålig grammatik och felstavade ord ibland. Det spelar ingen roll.
Eller så gör jag inte det. Kanske lägger jag ner hela bloggen och fortsätter skriva på mina hemliga ställen som finns lite överallt.
Fortsätter fylla mina dagböcker med handskrivna meningar, tankar och känslor. Fortsätter göra små mobilanteckningar som sätter ord på olika situationer. Fortsätter skriva konstiga dikter långt bak i mina kollegieblock på lektionerna. Fortsätter fly till mitt hemliga dokument på datorn på håltimmarna och låtsas att jag är inne på Facebook som alla andra.
Vet inte.
Jul
Dubbelhet
Vintern är som bäst när den är iskall och kristallklar. När snöflingorna sticker som tusen nålar mot huden. När kylan gör ont. Snön är så kall och sylvass att höstens ruttenhet skyms. De bruna löven blir till vita glittrande kristaller som reflekterar solens ljus. Frosten skruvar upp skärpan och lyser upp den annars dimmiga vägen.
Logik. Det är kallt på vintern. Det är som det ska.
Men vad händer när det börjar regna? När flera tusen små droppar invaderar fönsterrutan och lägger sig som en hinna mellan det som finns utanför och det som finns inombords. Så suddigt och oskarpt.
Ska jag sakna den iskalla vintern eller längta efter en varm sommar? Hur ska jag kunna bestämma mig i vinterns oklarhet? När vädret inte stämmer överens med hur det borde vara. När allt är dubbelt.
Sommaren är som bäst när den är varm och ljus. När himlen är blå och molen är vita. När solen värmer i takt med vinden som kyler.
Men vad händer då när det blir för varmt för att andas, för kvavt för att känna och för dimmigt för att se? När det enda som hörs är åskans onda muller och regnets retsamma smattrande. När himlen och molen smälter ihop till ett grått hav av tomhet.
När allt är dubbelt.
