3 · 7 = 21 <=> 7 · 3 = 21
Torka aldrig tårar utan handskar
Någon dag
Dikter och logaritmer
Logaritmer, dikter
Löven blir gula
Lyfta tunga vikter
Iläggssula
Katalysator, kartor
ström, resistans
Vilse i skogen
var är jag någonstans?
Koppla en kabel
Mäta i ampere
Funktioner, parabel
Vektor, saklär
Coulombs lag
Ungsgratinerad aubergine
Natt blir dag
Ångest försvinn
Månens bana
Massor med mat
Väntrum, Nirvana
Patriarkat
Logaritmer, dikter
Ström, resistans
Att smälter ihop
Var är jag någonstans?
Jag tänker vara barn i hela mitt liv
Men nu bryr jag mig inte.
Om jag vill svara att 5+5 = någonstans mellan 7 och 12, så kan jag göra det. Om jag vill gå ut med orakade ben, så kan jag göra det. Om jag vill måla en gubbe med ett hål i huvudet, så kan jag göra det. Om jag vill färga håret rött med hennafärg, så kan jag göra det.
Det enda jag är rädd för nu är att bli rädd. Att bli rädd för att skapa så kreativiteten dör ut. Att hamna i en vilsen ovisshet med en hinna framför ögonen. En hinna som filtrerar allt ljus och gör världen suddig och oskarp. En hinna som gör varje skratt ihåligt och tomt.
Höstvindar
Festivalsgiffar
Mitt andra hem
Kanter
Vi människor lever i en global låda
Ett universum, en värld, en verklighet
Vi vandrar fram och tillbaka från hörn till hörn, från sida till sida
Orienterar oss genom livet
från dag till dag
instängda i vår egna ihåliga lycka
Konstnärer är ovanpå lådan
På taket sitter alla målare och poeter
skilda från varann och resten av världen
De sitter på kanten och och dinglar med benen
drömmer om att hoppa ner
om att dyka över kanten
om att falla ner i djupet av ett ändlöst hål
morgon
Annars trevar sig livet fram på en stenig stig. Går vilse ibland med brukar hitta hem igen. Jag hittar hem till mig själv men kan inte släppa in ljus min lilla bubbla.
Jag kan inte var personlig här.
Men jag har insett att livet inte behöver ha en enda riktning.
För övrigt fick den svarta tröjan följa med hem igår från Gina Trikot igår. Jag gillar den mycket.
Tumblr
Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag har plötsligt gått och blivit galet aktiv på Tumblr.
Jag har aldrig riktigt förstått det här med att samla andras bilder och rebloga...
Å andra sidan är det kul att samla helt random bilder på ett ställe för det finns ju så ofattbart mycket ofattbart fina bilder som ofattbart bra människor har tagit.
Samtidigt tror jag inte att inspirationen kommer utifrån, utan inifrån. Att glida runt på olika bloggar, tumblr och instagram är kul, men inspirerad blir jag inte. Snarare informerad. Vilket jag tror är en grund för att senare kunna bli inspirerad på riktigt.
Därför är min tumblr en blandning av egna bilder och andras som jag kan gå tillbaka och kolla på precis när jag känner för det. Väldigt osorterat. Men om någon skulle bry sig hittar ni mig här.